emeliegermund

Jag tänker hela tiden, på olika saker som tex kärlek, vänner, på mamma och på pappa. På allt som har varit och allt som kommer hända! En del saker som hänt/händer mig går inte att förklara i ord hur svårt det är för mig att bearbete! Jag har inte haft några "riktiga" vänner som stått där vilket humör jag än vart på förns nu! Jag försöker vara alla till lags och göra det som känns rätt, men ändå gör man saker bara för det kankse ger status hos vissa eller nåt annat. Det har jag gjort mycket förr nör jag var som mest mobbad, då försökte jag med allt värkligen allt för att bli accepterad! Ska det värkligen vara då? Jag tror inte det. För så dåligt som jag har mått ska ingen behöva må inte ens dom som jag värkligen hatar ingen är värd den skiten! Alla tror att det har vart lätt med allt som jag vart med om men dom flesta vet inte ens hälften av all skit som jag gått igenom! Jag vet att jag berättar ganska mycket för folk jag precis träffat men sån är jag som person jag är van vid att bli uttnytjad och va till åtlöje det är nåt dom har fått mig att leva med! Så tänk efter innan ni gör nåt dumt mot en klasskompis, era syskon, era barn om ni har några eller era förälldrar!


Tänk innan ni pratar