Det känns som jag faller för fel personer som om jag inte riktigt vet vad kärlek är! Men nu när jag vet att du är flera mil ifrån mig värker det inuti mitt hjärta! Det bultar av sorg men också utav lite glädje! Kärleken är sån att den ger ifrån sig mycket värk och möda men man mår också IBLAND jävligt bra av den! Jag vet inte vad "Mr.R" ger ifrån sig för sorts av energi. Men just nu mår jag bara piss, saknaden tar över på nåt sätt kärleken kommer inte riktigt fram! Jag vill vara dig nära, jämnt hela tiden! Varför måste just detta vara så svårt? Jag vill, men det går ju inte så bra! Ska jag satsa mer eller ska jag ge upp? Ska jag ta ett nästa steg upp på den smala stigen som är så mörk? (vägen in i ett förhållande med en kille som jag tycker om så in i norden men som bor långt härifrån) Frågan är om jag klarar det? Det har gått ca 2dygn sen han åkte och jag kan redan känna rädslan och saknaden i magen! Jag vill ju ha dig här! Här hos mig jämnt, kan du förstå det?
